Om boken: år / - Jag tar dem. – Sa en mulattkvinna med långt lockigt hår ner till midjan. - De kommer inte dit. - Herren sa. – Jag ska försöka. – Sofia höjde sitt ansikte mot ljuset, där Hans konturer var synliga. Hon såg honom inte, men han såg på hennes vackra ansikte. Hon var en av hans mest älskade varelser. Han lade kärlek och medkänsla i hennes känsliga själ och njöt nu av sitt skapande. - Jag kommer inte att skona dem. Och det betyder du också. – Han påminde henne. - Jag vet. – Hon svarade. - De ringer dig inte. Varför går du till dem? – Han bad att få njuta av svaret han visste. "För att de behöver mig," lät hennes röst, "för att leda dem till dig."…